Vi var fem unga som startat byrå utan att ha ett enda uppdrag i fickan. Vi hade frivilligt avstått eftersom det var så vi ville att det skulle vara. Byrån vi lämnade hette Arbmans och främsta orsaken till att vi frestades att byta dess gyllene stolar till ett enkelt spånplattemöblemang var att vi ville veta vad vi egentligen kunde och gick för, det vill säga om vi bara kunde göra bra reklam på den byrån eller om vi var bra nog i oss själva. Lämna Arbmans hade ingen gjort tidigare. Arbmans lämnade man inte, dit ville alla komma. Man sökte inte man kallades. Där hade samlats en kreativ elit som gång på gång visade vad som gick att göra. En reklam som aldrig…