Av och till under allt skrivande trillar en tanke ut, som ser ut som en aforism. Vid ett tillfälle, för ett tiotal år sedan, samlade jag dem till en utställning i Reklamförbundets regi. Här är några som jag här om dagen hittade i röran i dokumentskåpet. Kanske kan detta nya inslag i bloggen vara bevis på lite behövlig nyordning , det vill säga att även sådant jag skrivit tidigare kan ta plats då och då. Kanske även nytt jag skriver för andra ändamål, som den Skrivskola jag (på begäran) färdigställer. En skola som inte vill vara en ”skola”, snarare ett antal träningspass. Jag berättar mer om var den dyker upp, när så sker. Här några tankar från min pulpet:
Reklam som fungerar utgår från att människor har viktigare saker för sig än att läsa annonser.
Förväxla inte kommunikation med information. Det senare är som att lägga upp maten på tallriken i den ordning kostcirkeln föreskriver.
Även provokation kräver finess. Kommunicerar den inte är den ingen provokation.
Äga kunskap är en sak. Förmedla den en helt annan.
Facktexter skall inte skrivas av den som kan. Utan av den som inte kan. Men kan berätta det som gör att den som kan är så intressant.
Nu söker vi helheten. På morgonen går vi på gym. På kvällen på pub.
Text utan egen klar tanke är bara form. Tanken är det man minns, inte formen.
Brevet blir paradoxalt nog mer personligt om jag skriver det åt honom än om han skriver det själv.
Skriv så att du själv vill läsa. Läs högt så hör du om även andra vill.
Det är i innehållet som idén gömmer sig. Inte tvärtom.
Har man inget att säga hjälper det inte att prata på.
Skriv inte etthundrafyrtio tecken. Skriv en bra tanke.
Stäng inte alla dörrar. Så intressant är du inte.
De gamla egyptierna kunde skriva både kort och vackert; en hieroglyf för fågeln, en för hur den sjunger.
Skriv som du är när du är som du är.
Kommunikation är bron där sändare och mottagare möts. Rivs bron är det inte bron man saknar utan alla möten som inte blir av.
Skriv vad du känner. Kolla att det stämmer med vad du tänker.