Det är nu så länge sedan att de som idag ägnar sig åt reklam inte minns den tiden. Än mindre har de läst om den. Reklam från förr bryr man sig inte om i reklambranschen.  Allra minst studerar man det som varit, om det så kallas revolution. Att en skola skulle engagera någon ur den generationen som då var med, Platinaakademin inräknad, får nog räknas som mindre sannolikt.

 

Denna gång, under några tiotal år, gav sig reklamen den på att det går, som det gjort i evig tid, att prata med folk, berätta saker för dem, beröra dem med tankar och idéer som ligger även i den enkla affärens förlängning. Som vad ett bilköp kan vara. Eller en tågresa kan innebära. Eller vad som kan utgöra skillnad mellan lätt utbytbara företag i branscher som bank och bensinbolag.

 

Det var då man kunde få möta en livs levande greve som garagerade limousinen därför att bästa sättet att bräcka folket i gårdarna runt sjön var att komma till släktträffarna i lådbil med krycka som växelspak. Och som vi fick träffa Albin, en man av det arbetande folk som bar glasbrukets blytunga affärstradition på sina smala axlar. Och som vi fick förstå att världens bästa möbelvaruhus inte är sprunget ur en klurig gubbe vid namn Ingvar utan ur generationer av småländska småbönders slit och släp allt symboliserat med bilden av en oändlig rad och snyggt travad uppspettad sten.

 

Tänk vad vi på den tiden fick lära oss av den förhatliga reklamen. Trots spott och spe fortsatte den berätta, beskriva och göra jämförelser som när en svampig limpa fick föra tankarna till bilringar runt magen eftersom knäckebröd hade varit bättre.

 

Och tänk så många riktiga människor vi fick möta istället för alla dessa pappfigurer som nu påstår att de är både det ena och det andra. Som när vi på Falk & Pihl fick prinsessan Margaretha och hennes man John att ta fram sina familjealbum och berätta om sina smultronställen, platser i England som bevarats i deras hjärtan. Nu var de inte Ove och mig man brydde sig om utan Brittiska Statens Turistbyrå.

 

Så kan man fortsätta om man minns och gör man inte det kan man faktiskt hitta det mesta i en samling gamla böcker kallade Guldäggsboken år si och så. Böcker som idag blir obsoleta året efter utgivningen. Redan på min tid i Förbundet var restupplagorna omöjliga att bli av med. Jag minns hur vi med lock och pock försökte, till och med lät göra en snygg trälåda i den naiva tron att samlingen skulle ha särskild plats på hyllan i varje kreatörs hem. Men Lasse Liljendahl, undertecknad och ytterligare några nära inblandade är väl i stort sett de enda som har en.

 

Nåväl den här tiden kom, när den väl gick att överblicka som ett unikt mellanspel i svensk reklam, att kallas för den Kreativa revolutionen. Den kom som ett svar på den amerikanska, som var dess inspirerande källa, hitförd av kreatörer som kände förlamningen här hemma sprida sig intill det uthärdligas gräns. Av det nya kunde man upptäcka att inget är givet i konsumentens ögon. Att mottagarna av reklam är väl så begåvade, nyfikna och beredda att pröva nytt som de som skapar den. Som när fördomen att amerikanare på den tiden bara ville köra amerikanare kom på skam. När det visade sig att många i själva verket gick och längtade efter en bil som såg ut som en bubbla och hade en leksaksmotor i bakluckan.

 

Nu läser jag att även en och annan nutida reklamhen börjar tycka att en ny kreativ revolution vore på sin plats. Att det mesta fallit tillbaks till yta, tricks och påhitt vilket gör att de som fortfarande vill se ett och annat teveprogram och läsa en riktig tidning blir avbrutna av inslag som gör att man antingen vänder sig bort eller blir förbannad och undrar vem de tar en för.

 

Men en gammal uv i en besläktad bransch tyckte att det behövs då rakt inte eftersom reklam inte skall beröra, samtala och berätta utan verka ”beteendeförändrande”. Hur nu det skall göras utan idéer som får folk att tvärstanna och texter och bilder som får dem att begrundande läsa framgick inte.

 

I min sporadiskt lästa nätbok fick jag nyligen syn på det brev som den unge copywritern Bill Bernbach skrev med anledning av att han lämnade Grey för att starta eget. Tidigt uttryckte han det som till slut blev den konstitution som han och hans kreatörer senare kom att bygga hela sin revolution på. På nära håll (1981 blev Falk & Pihl del av DDB), ibland bara över bordet, kunde jag följa hur även han fyrtio år senare tvingades se (han sa det aldrig men det kunde anas) den gyllene tiden först blekna, sedan stelna och till sist leda till den reklam som alltid följer när artisterna fått härja fritt för länge. Hur den födande handen till slut slår tillbaks. Och därmed återför reklamens gigantiska ”kostnad” i systematisk och därmed i snarast möjligt mätbara riktning.

 

Reklamens skapande process är, hur märkligt det än kan låta en främmande fågel i den kommersiella naturen. Men satt i bur blir den tam. Viljan att tämja fågeln är rena naturlagen. Allt reklamens mest begåvade artister, sådana finns naturligtvis i varje generation, kan göra när det slätstrukna duger och är att åter ta till vapnen. Det vill säga visa vad man kan göra om man vågar utmana sig själv, sin kund och sin konsument. Även en blind höna ser, som de gjorde då för femtio år sedan, att det är oändlig skillnad på bra och dåligt trots att de kostar lika.

 

En sådan paus skulle åter ge reklamen, dess köpare, publik och samhälle, en ny period som trots att det handlar om ”mekaniserad försäljning” vilar på en idéhöjd och ett språkbruk som tar människor på allvar. Och just därför kommer att sälja så det knakar. Själv försöker jag, som du som läser mina texter förstår, så små frön till det uppror som en dag skall komma.

 

Till sist några ord om vår resa till Sri Lanka. Lunchen på barnhemmet  blev en av mitt livs bästa. Vi mötte människor som både vill och kan  hjälpa vår dotter, som en gång övergavs där, att få veta mer. Kandy är för övrigt en oändligt vacker stad. Ligger högt, inbäddad i rena broccolin. Större än Stockholm men lågmäld, vänligt leende. Knaper men inte fattig. På rikemanshyllorna vilar idag, till skillnad från för tjugo år sedan, villor som på Solsidan. Över allt vakar en gigantisk Buddha från bergets topp.