Man skulle önska att det gick men man kan tyvärr inte undvika att läsa om den så kallade Kulturprofilen. Hans cv däremot verkar intressant eftersom det i stort sett tycks saknas.
Det ger mig anledning över att fundera över masskommunikationens explosiva grundämnen: sandkornet som i vissa fall blir en pärla. Över hur det ena ger det andra som ger det tredje, som till slut blir en sanning, om än alternativ, som kan leda så långt som till Akademier och kungliga medaljer. Men som när innehållet visar sig vara falskt eller tomt leder till att köparna rodnande av skam och förnedring vill ha pengarna tillbaks.
Det ligger frestande nära att jämföra med hur produkter och tjänster av vanligt kommersiellt slag dissekeras, värderas för sitt innehåll, sin form och sina erbjudanden i förhållande till vad andra liknande har att komma med. Sett som en produkt på marknaden liknar lanseringen av en tillfällig kändis lanseringen av vilken lotion som helst. Ofta är produkten lika flyktig.
En marknad kan också vara ett krogbord, ett område dit specialintresserade, sugna på annan lycka och framgång än den som vanligt folk drömmer om, söker sig. Här är inte lockvaran en produkt på rea. Utan en pärla som tycks ha allt som köparna åstundar; unik framtoning och lyster, en bra story och unika selling propositions. En skimrande pärla helt enkelt. Att den senare visar sig vara av glas kan framgå först långt senare.
Även värdet på glaspärlor kan tillfälligt öka. I takt med att allt framgångsrikare beundrare av pärlans falska lyster tar sig fram till bordet och erbjuds sittplats förflyttas intresset från lockvaran till själva bordet med allt vad där bjuds. Snart ansluter de som vill sitta med enbart därför att andra väl kända gått före. Nu utgörs inte längre imagen av pärlan utan av kretsen runt omkring; hur den ser ut, tänker och beter sig.
Storytellingen blir allt mer sofistikerad. Bara mellan raderna berättar den om framgång och lycka bortom kommersialismens torftiga scener. Med åren blir det närmast omöjligt för andra än ett litet fåtal att få delta. Priset ökar och en talande tystnad breder ut sig. Omvärlden får hålla till godo med att läsa, och skvallra, om värdet av detta märkliga varumärke. Berättelsen börjar få form av sägen. I tysthet kan alla som ingår i kretsen ägna sig åt att göra gott t.ex. skapa kultur eller värna om hälsa och miljö.
Värdet för alla som äger sin del av Pärlan blir nu bytesvara. Boksluten vilar inte på arvoden, bonusar och fringisar utan på tjänster och gentjänster. Till och med på kliade ryggar – och andra kroppsdelar, visar det sig till allas förfäran när riksrevisionen äntligen gör sina oanmälda nedslag. Den ena pärlan efter den andra tappar sin lyster och söker sig tillbaks till musslans skyddande skal.
Men för äkta pärlor på varje marknad gäller att hålla berättelsen levande. Dit kan höra att chockera publiken genom att äntligen släppa Boken som avslöjar allt. Förlagen faller författaren, även om spökskrivare skymtar i kulissen, om halsen. Det viskas om saftiga hemligheter och bryska sanningar. Men inte alltför saftiga och bryska visar det sig när boken utkommer eftersom förlaget fick kalla fötter.
Tillfälliga kändisar, säsongsvaror på den hylla där billigare pärlor erbjuds, ser också sin chans. Berättelsen som avslöjar allt kan öka marknadsvärdet avsevärt. Boken har ett genomslag på Marknaden som övergår andra medieformers. Inte så mycket för vad där står utan för det unika medietryck den erbjuds. Få produkter på någon marknad får så mycket spaltutrymme, radio- och tevetid som böcker skrivna av kändisar och halvkändisar. Inte sällan ger publicister utrymme åt varandra, recenserar varandras fria alster. Känd journalists nya bok föranleder, oavsett kvalitet, ofelbart besök i soffor av allehanda slag. Inte sällan i alla media samtidigt. Som om allt vore regisserat av en reklamstrateg. Tid och utrymme tas från böcker som skrivs av folk som inte haft förstånd att innan de skriver sin bok göra sig kända på något sätt. Att privat köpa samma mängd tevetid och antal spaltmillimetrar kräver en reklambudget stor som ett börsföretags.
Det hela kallas kulturbevakning. Men när författaren, som nyss blev rikskänd genom sin framgångsrikt marknadsförda bok, är med i nästa program, kanske ett frågesportprogram, kallas det public service. Gratisreklam är det fulaste som finns i medievärlden. Det sysslar ingen med.