Det har alltid hetat att sanningen är en föreställning. Att ”den enda” som vi drömmer om inte finns och att alla därför har rätt till sin egen. Det gav oss föreställningar om sanningen som varade tills andra föreföll bättre. Gav oss rätten att skriva eget manus, argumentera, debattera och utveckla den konst vi kallar kommunikation. Men så kom vinden med den vilt galopperande tekniken, bildade moln som släppte nya chips över frukost- och arbetsborden. En armé av algoritmer sökte upp oss i våra inre rum, fick oss att upptäcka hur lätt lögnen får spridning i en värld som blir allt skakigare. Idag är korn av sanning så sällsynta att de är dyrbarare än jordarternas metaller. Snart tror vi bara den som medger att den…